

Allt och inget. Paradoxen kommer ur vårt sätt att arbeta.
Vi hjälper till att - tillsammans med våra klienter - kartlägga behoven.
Därefter hjälper vi till att hitta resurser som behövs för att tillfredsställa just dessa behov. Eftersom vår uppgift är att förmedla resurser och hitta hjälp så har vi i praktiken rätt vidsträckt arbetsfält. Sålunda gör vi oftast inte själva "jobbet" annan än kanske under tiden då eventuella beslut om det aktuellt bistånd behandlas.
Däremot kan vi hjälpa till med ansökningar om bistånd och ersättningar, överklagan, sammankallandet av nätverksträffar, genomgång av ekonomi med mera.
Att ta ett exempel är egentligen rätt vanskligt då alla våra klienter är individer och därmed olika med högst skiftande behov. Men vi ska försöka få ihop en "fantomklient" med några av de behoven som vi har stött på. Observera dock att trots "hopplockningen" är följande exempel endast ett av otaliga. Läs mer här om en påhittad historia om klienten Emil.

Rebecca Eriksson